Denna uppsats är skriven inom ramen för den tekniska specialiseringen vid Försvarshögskolan och är en deskriptiv och komparativ studie av möjligheterna för Marinen att skaffa satellitkommunikationssystem.
Marinen har i takt med nya uppgifter fått behov av ett autonomt sambandssystem som kan användas som komplement vid internationella operationer. För att kunna deltaga inom ramen för NATO-ledda fredsbevarande operationer är satellitkommunikationssystem t.o.m. ett krav som Marinen i dagsläget inte klarar av att fylla.
Den säkerhetspolitiska utvecklingen och en förändrad hotbild gör att utnyttjande av ett helt civilt system är ett kostnadseffektivt och realistiskt alternativ. Geostationära satelliter utgör då fortfarande det bästa valet med hänsyn till täckningsområde och driftsäkerhet. Operationsområdet styr vilken operatör man väljer, men inriktningen bör vara en svensk satellit eller en satellit med svensk delägande.
Tekniskt sett skall systemet vara uppbyggt kring hyllvara (COTS). Kraven på överföringshastighet styrs av användningsområde och frekvensen av vilken operatör som valts. Antennsystemet måste vara stabiliserat för att klara av att kontinuerligt följa satelliten. Den lämpligaste konfigurationen blir att dela upp horisonten på två eller flera antenner. Om möjligt skall systemet gå att integrera i befintliga system, men ett fristående alternativ kan övervägas. Kostnaderna för anskaffning och drift förväntas bli låga om civil teknik utnyttjas.
This essay is a vital part of the methodological education during the Advanced programme at the Swedish National Defence College and a key element in the technical specialization.Satellites and terrestrial communication networks are complements to each other. Satellites also fullfil military needs that terrestrial networks cannot satisfy, especially in naval operations. There are reasons for studying if satellites easily can be integrated in the naval communication architecture. This essay describes mainly the possibilities and advantages with shipborn satellite communication, but also problems shortcomings and disadvantages are treated. By adding a satellite communication component the navy would get enhanced capabilitys for international operations and further interoperability. The flexibility characterising this segment will be a great advantage in a fragmented battlefield. The naval demands of such a system is thoroughly examined and discussed. Technical background and problems connected to a satellite link are described. Strategic, tactical and technical demands are investigated and analysed. Finally future aspect on civilian and military use of satellites as vital communication assets are presented.