Syftet med uppsatsen är att förklara de stridstekniska principerna genom en historisk återblick som undersöker om det finns en oföränderlighet i stridens grunder. Uppsatsen ämnar pröva teorin om stridens grunder, eld – rörelse – skydd.
Uppsatsen tar utgångspunkt i Erwin Rommels slutsatser efter första världskriget och jämför dessa mot modern svenskt infanterireglemente för att utröna om teorin om stridens grunder är beständig. I samband med detta eftersöks även indikatorer som kan vara de bakomliggande faktorerna till varför striden på lägre taktisk nivå kan vara sig lik trots att krig kan ta sig olika i uttryck.
Uppsatsens slutsats är att om grundläggande faktorer i människans natur och vår fysiska värld är konstanta och oföränderliga och dessa styr striden på lägre militära nivåer är även stridens grunder beständiga. Alltså kommer mänsklig konflikt att se likadan ut på de lägre militära nivåerna, oavsett tidsålder. Endast medlen förändras på grund av teknikutvecklingen.
Om striden på lägre militär nivå styrs av människans natur måste strategisk eller operativ nivå avgöra det som dikterar hur kriget tar sig i uttryck.