US Navy stötte under Kuwaitkriget 1991 på stora problem då de stod inför en motståndare som genomförde asymmetrisk krigföring med hjälp av sjöminor. Resultatet blev två min-sprängda fartyg och en inställd landstigningsoperation. Detta var inte första gången som USA ignorerat betydelsen av att kunna bedriva minkrig. USA håller nu på att transformera sin flotta från en renodlad ”Blue Water Navy” till att kunna uppträda i kustnära farvatten. US Navy måste därför kunna möta minhotet i dessa farvatten för att den operativa chefen skall få tillräckligt med handlingsfrihet med sitt förband. Nya doktriner har utvecklats och erfaren-heterna från Kuwaitkriget har gjort att man nu prioriterat upp minröjningsförmågan till en förmåga som skall innehas av alla enheter i en sjöstyrka, d v s förbandet skall inneha en organisk minröjningsförmåga. Detta är ett paradigmskifte jämfört med tidigare exklusiva dedikerade minröjningsenheter. Förutsättningen för att inneha denna organiska minröjnings-förmåga är utveckling av nya tekniskt avancerade minröjningssystem. Uppsatsen beskriver hur US Navy’s minröjningsförmåga utvecklats sedan Kuwaitkriget 1991. Fokus ligger på en beskrivning av de bakomliggande faktorerna till utvecklandet av det organiska minröjnings-konceptet samt en teknisk beskrivning av de organiska minröjningssystemet. I uppsatsen visas att införandet av ett organiskt minröjningskoncept ökar den operativa chefens handlings¬frihet samtidigt som det är viktigt att det dedikerade minröjningssystemet får leva kvar. Vidare visas att det är doktrinerna som styrt teknikutvecklingen även om tekniken inte ännu hunnit ikapp doktrinerna.
During the war in Kuwait in 1991, the US Navy had huge difficulties in defeating an oppo-nent who used asymmetric warfare using sea mines. The devastating result was that two naval ships were seriously damaged by mines and an amphibious assault was cancelled. This was not the first time that USA had ignored the importance of Mine Warfare. Changes in the world have forced the USA to start transforming their navy from a pure “Blue Water Navy” into a navy that can operate in littoral waters. To give the operational commander enough freedom of action in this environment, the US Navy must be able to deal with the mine threat in these waters. New doctrines have been developed dealing with manoeuvre from the sea to objectives inland. The lessons learned from the Kuwait War have resulted in a desire to make mine warfare a core capability in the US Navy and making an organic mine countermeasure (MCM) capability in expeditionary strike groups. This is a paradigm shift when compared to the present separate dedicated MCM capacity. However, organic MCM demands develop-ment of new advanced MCM systems. This essay describes how the MCM capability in the US Navy has developed since the Kuwait War in 1991. The main aim of the essay is to ex-plain why the US Navy had developed this organic MCM capacity and to describe the techni-cal MCM system needed for organic MCM. The essay shows that implementation of an or-ganic MCM concept will increase the commander’s freedom of action even though it is im-portant that dedicated MCM systems survive and that there is a proper balance between dedi-cated and organic MCM systems. It also shows that it is doctrine that controls the technical developments of new MCM products and not vice versa. There is, however, a risk that the US Navy will be short of MCM capability in the short term if dedicated MCM systems is phased out before organic MCM systems are fully operational.