Kalla krigets avslut markerade en skiljelinje i antalet FN fredsoperationer i världen. Då denbipolära världen upphörde 1989-91 utlöste den i sin tur en rad av inomstatliga konflikter på mångahåll i världen, men inte minst i Afrika Uppsatsen avser att behandla FN och dess förmåga attkunna ingripa med militära medel i afrikanska konflikter. Den observation som ligger till grundför ämnesvalet är att det verkar vara svårt att mobilisera vilja och handling att ingripa i afrikanskakonflikter. Även när man beslutat om FN-insats tar det oftast lång tid och det är svårt att fåkvalificerade förband att ställa upp, såvida det inte finns koloniala band som gör att enskildanationer snabbt ingriper. Vad beror denna svårighet på? FN har försökt analysera och bestämmavad som krävs för att organisationen ska bli en trovärdig och kraftfull aktör för att hanterainomstatliga och mellanstatliga konflikter i världen. Brahimirapporten utgavs 2000 av enexpertgrupp för FN:s fredsoperationer. Denna rapport ligger fortfarande till grund för hur FN börutveckla sin förmåga till effektiv konfliktlösning och genomförande av fredsfrämjandeoperationer. Uppsatsens problem utgörs därmed av frågan; hur kan fredsfrämjande operationer iinomstatliga konflikter bli framgångsrika?Syftet med uppsatsen är att undersöka huruvida FN-operationen i Liberia (UNMIL) kan sägasutgöra en ideal fredsfrämjande operation med utgångspunkt i Brahimirapportens centralarekommendationer, samt om operationen därmed kan sägas vara framgångsrik.
The end of the cold war marked a clear change in the number of Peace SupportOperations around the world. When the bipolar world of the East and the Westended between 1989 and 1991 it triggered a chain of intra-state conflicts in manyareas in the world, not least in Africa. This study is trying to deal with the UnitedNations (UN) and its capability to intervene with military means in Africanconflicts. The observation that caught the interest of this subject is the notion thatthe UN has serious difficulties to mobilise political will and action to be able toengage in African conflicts. Even when the UN has decided on establishment ofPeace Support Operations, it normally takes a long time to deploy and it is hard toreceive qualified military units, unless colonial ties justifies the quick response ofindividual nations. What explains this difficulty? The UN has tried to analyse anddetermine what is required of them in order to become a credible and forcefulactor in the management of inter- and intra-state conflicts around the world. TheBrahimi Report was released in 2000 by an expert panel for UN Peace Operations.This report still forms the foundation for how the UN should adjust and developits capability for effective conflict prevention, conflict management and executionof Peace Support Operations. The scientific question is therefore; how can PeaceSupport Operations in intra-state conflicts become successful?The purpose of this study is to examine whether the UN-led Peace SupportOperation in Liberia (UNMIL) was an ideal operation when compared withselected recommendations of the Brahimi report, and if the operation therebycould be classified as successful.