Logo: to the web site of the Swedish Defence University

Sedan 1979 när den amerikanska ambassaden i Teheran ockuperades av studenter och personalentogs som gisslan under 444 dagar har kontakterna mellan Iran och USA varit ansträngda. Iran harbland annat pekats ut av president George W Bush som ”en av ondskans axelmakter”. Syftet meddenna uppsats är att undersöka vilka metoder för amerikanskt strategiskt inflytande som haranvänts av USA mot Iran och haft framgång. Den valda metoden är kvalitativ textanalys. Utifrånfrågeställningen:Vilken/vilka typer av strategiskt inflytande har varit effektiva för att påverka styret av Iran?granskas tre fall av informationsoperationer (militär-, politisk- och mediaoperation) genomfördamot Iran mellan 1979 och 2006. Aktörerna ayatolla, parlament, president, prästerskap ochmedelklass beskrivs utifrån Pierre Bourdieus fältteori för att belysa vilka metoder som varitändamålsenliga och framgångsrika från USA:s sida. Granskningen visar att USA:s främsta väg tillframgång har varit psyops och mjuka metoder mot utvalda grupper medan direkt konfrontation iform av hårda politiska påtryckningar och hot om, eller bruket av militära medel inte i sammautsträckning varit framgångsrika.

Since 1979 when students occupied the American embassy in Tehran and the entire U.S.legation was taken hostage for 444 days, diplomatic relations between Iran and the U.S. hasbeen strained. Iran has also been pointed out as one of the countries “in the axis of evil” bypresident George W Bush. The purpose of this thesis is to examine what means and methodsof Strategic Influence that has been successfully used by the U.S. against Iran. Qualitative textanalysis has been the chosen method. To answer the question:What means of Strategic Influence has been effective in the attempt to influence thegovernment of Iran?Three cases of accomplished or ongoing information operations (one military-, one political-,and one media-operation) performed 1979-2006 is presented. Using the Field theory of PierreBourdieu the following actors on the Iranian field is introduced; Ayatollah, President,Parliament, Priests and the Middleclass in order to examine what methods have been usefuland successful from a U.S. perspective. This examination claims that it is the use of psyopsand soft approaches towards specific targets that has been the American success-story whilethe use of hard political pressure and the threat to, or use of military means has not achievedthe desired effects.