Logo: to the web site of the Swedish Defence University

John A. Warden III is one the most mentioned air power theoretic of his time.He has written a number of theories concerning air power and the best way to use this to win wars.The author of this paper gives a short resume of what he consider are the central thoughts in John Warden´s theories. These thoughts result in four factors; Enemy as a system, centre of gravity, parallel attack/concentration and finally air superiority. These factors are then being used to inves-tigate if NATO used Wardens theories during the Kosovo war in 1999.The reason for the author to choose the Kosovo war specifically is due to the fact that NATO during the war only used air power as an instrument to get Serbia´s president Milosevic to the negotiation table but also the fact that this would turn out to be quite a challenge for NATO.The conclusion is that out of the four factors only one is traceable throughout the entire operation, and that is air superiority. Regarding the other three factors they can only be found in parts of the operation.

John A. Warden III är en av de mest omskrivna luftmaktsteoretikerna under sin tid. Han har lagt fram ett antal teorier för vad han anser är bästa sättet att använda luftmakt för att vinna krig. I uppsatsen ges en sammanfattning av vad författaren anser vara de centrala tankarna i hans teorier. Dessa utmynnar i fyra begrepp; fienden som ett system, tyngdpunktsbegreppet,parallell attack och kraftsamling samt luftrumskontroll. Dessa begrepp står sedan somutgångspunkt för en fallstudie av NATO:s luftmaktsanvändning under Kosovokriget 1999.Undersökningen syftar till att undersöka om NATO använde sig av John Wardens luftmaktsteorier under kriget.Varför författaren har valt just Kosovokriget beror bland annat på att NATO under kriget enbart använde sig av luftmakt för att få Serbiens president Milosevic till förhandlingsbordet samt att det också visade sig bli en stor prövning för dem.Slutsatsen blev att av de fyra utvalda faktorerna så var det endast en som NATO visade sig foku-sera på under hela operationen, detta var luftrumskontroll. Vad gäller de övriga tre faktorerna finner författaren att NATO använt sig av dessa i stort sett bara under slutskedet av operationen.