Enligt doktrinen skall Försvarsmaktens agerande utgå från manövertänkande och ledningsmetodenskall vara uppdragstaktik vilket skall genomsyra all ledning. Verksamhetsledningen iFörsvarsmakten är de facto en förvaltningsmyndighet och kraven på en sådan skiljer sig frånkraven på en insatsledning. Innebär denna vardagsmiljö att vi riskerar skapa en förvaltarkulturmed de metoder som tillämpas? Syftet med uppsatsen är att undersöka vad tillämpningen ivardagen av den uttryckta ledningsmetoden innebär för förmågan i våra insatsförband att leva upptill manövertänkande samt att leda och bli ledda enligt den valda ledningsmetoden,uppdragstaktik.De viktigaste slutsatserna är att vi inte skapar den avsedda förmågan utan en förmåga anpassad tillpågående insatser och verksamhetsledningen. Förmågan kommer också på sikt att urholkas genomatt det blir mindre tid över för oss att vara soldater då administration och ekonomiuppföljning tarmer utrymme.
The Swedish Military Doctrine states that the ground for action from a command perspective inthe armed forces is the philosophy behind Manoeuvre Warfare and Mission Tactics. Dailymanagement in the armed forces is based on other demands than those on command duringmilitary operations. Will the methods used in this daily environment create a risk for abureaucratic culture being shaped in the armed forces? The purpose of this study is to investigatehow the application of the command methods influences our ability to use Manoeuvre Warfareand Mission Tactics during operations. The most important conclusions are that we will not beable to create the required abilities. Instead we adapt to the ongoing operations and to themanagement. On a long term basis we will weaken the ability by us using more time foradministration and following up finances than on soldiering.