Många försvarsanalytiker och luftmaktsteoretiker har sedan 1990-talet gjort gällande att teknisktavancerade så kallade UCAV farkoster, kan komma att ersätta eller komplettera många av de idagmest avancerade stridsflygplanens uppgifter. Dessa förväntningar har inte infriats. De beväpnadeUAV som nu används i pågående operationer skulle mer kunna liknas vid beväpnade propellerdrivnasegelflygplan och utvecklingen av dessa kan sägas ha varit mer pragmatisk än innovativ.Utvecklingen skulle kunna förklaras som två olika utvecklingsspår, Armed UAV och UCAV. Undersökningenvisar att det är Armed UAV:s egenskap, uthållighet som gör att den är ett så efterfrågatsystem i dagens lågintensiva konflikter. UCAV å andra sidan har visat sig vara både dyrareoch komplexare än man tidigare förutsåg, men framförallt är dess egenskaper hastighet, autonomioch signaturanpassning i dagsläget inte efterfrågade.
During the last decade of the 20th century, visionary theorists predicted that advanced UCAVswould replace or complement existing fighter aircraft of today. Those predictions have not beenfulfilled. The Armed UAVs used in today’s conflicts could almost be seen as armed sailplanes andthe development can be described as more pragmatic then innovative. The development could beexplained as two separate development tracks, Armed UAV and UCAV. The analysis shows thatArmed UAVs characteristic persistence is the driving factor in today’s low intensive conflicts. Themore glamorous UCAV on the other hand has showed to be more complex and expensive thanexpected, and especially that its characteristics: speed, autonomy and stealth are not demanded intoday’s conflicts.