Logo: to the web site of the Swedish Defence University

Försvarsmaktens doktrin och reglementen ger vägledning för ett agerande i ett värsta scenario - det konventionella kriget. Samtidigt genomförs internationella insatser i en annan typ av krigföring, den irreguljära. Även om skillnaderna mellan de två typerna av krigföring varit kända i Sverige så har Försvarsmakten valt att inte kodifiera båda två eftersom det konventionella kriget under en lång tid utgjort ramen för dess verksamhet.

Med den reformering som Försvarsmakten genomgår och de förändrade uppdragen som genomförs menar forskare att det finns en risk för att det utvecklas en kultur i Försvarsmakten som inte överensstämmer med det politiska narrativet. Uppsatsens syfte är anlägga ett individuellt perspektiv och att analysera individuella erfarenheter från insatsen i Afghanistan för att undersöka hur de förhåller sig till normerande styrdokument. Undersökningen jämför individer med erfarenhet från insatsen i Afghanistan och individer utan internationell erfarenhet. De subjektiva erfarenheterna vägs därefter mot två objektiva förhållanden, den konventionella krigföringen som benämns fiendecentrerad och den irreguljära, som benämns befolkningscentrerad.

Resultatet utvisar inga skillnader som är statistiskt signifikanta mellan de två grupperna vad avser förmågan att beskriva den kognitiva strukturen i ett internationellt scenario, det emotionella engagemanget eller graden av upplevd kontroll. Båda grupperna intar ett tydligt befolkningscentrerat förhållningssätt. Samtidigt visar en innehållsanalys av undersökningsunderlaget att hotet i den internationella insatsmiljön medför en ökad fokusering på den egna stridstekniska förmågan.  Eftersom resultatet inte uttrycker en tydlig fiende mot vilken förmågan ska riktas tolkas utslaget som en strävan efter att kunna hantera den upplevda risken i insatsen. Ur ett individuellt perspektiv tycks inte erfarenheter från Afghanistan utgöra underlag för en utveckling av en fiendecentrerad kultur inom Försvarsmakten.