Idag används det elverk för att försörja Försvarsmaktens militära enheter med elektricitet, vilket har blivit nästintill oumbärligt för att många viktiga funktioner skall fungera. Elverken drivs med diesel, ju större behov av elektricitet en enhet har desto mer diesel. Detta leder till att det krävs många transporter för att tillfredställa detta behov. Med förnybar energi såsom solkraft eller vindkraft försvinner transportbehovet då dessa system är autonoma. Har utvecklingen inom sol- och vindkraft nått tillräckligt långt för att det skall vara rimligt att nyttja dessa system för att elförsörja militära enheter med de krav som finns rörande detta?
Uppsatsen behandlar vad som skulle krävas för att med förnybar energi elförsörja en militär enhet baserat på förhållanden på två olika platser som ligger inom ramen för Försvarsmaktens uppgifter, kopplat till NBG08. Det som legat till grund för analysen är var teknikutvecklingen ligger idag inom sol- och vindkraftområderna. Undersökningen omfattar en fiktiv enhet som drar relativt mycket elektricitet.
Analysen visar att för att försörja en relativt stor enhet krävs stora areor, att jämföra med en tredjedels fotbollsplan vid goda förhållanden med solceller. Med vindkraftverk behövs likväl 10 till 20 av storleksordningen 10 m höga för att klara elförsörjningen.