Försvarsmaktens omställning från ett nationellt invasionsförsvar till ett flexibelt insatsförsvar har för flygvapnets stridsflygdivisioner, likt som för många andra förband, inneburit stora förändringar i hur verksamheten genomförs. Ett tidigare relativt jämnt flöde av verksamhet och resurser har nu bytts ut mot årsvisa cykler med variationer i resurstilldelning divisionerna emellan. Syftet med detta arbete är att först undersöka hur dessa cykler påverkar piloternas uppfattning av sin arbetssituation. Därefter diskutera hur denna uppfattning påverkar flygvapnets krigföringsförmåga. En undersökning har genomförts på flygvapnets fyra stridsflygdivisioner. Kvantitativ- och kvalitativ metod har nyttjats i form av en enkät samt samtalsintervjuer. Därtill har även textanalys genomförts av Doktrin för gemensamma operationer och Doktrin för luftoperationer. Teorin som har nyttjats är Fredrick Herzbergs tvåfaktorteori som redogör för trivsel och motivation i arbetet. Framkommen empiri i undersökningen har sedan analyserats utifrån Herzbergs teori och sedan ställts mot Försvarsmaktens modell för krigföringsförmågan. Resultatet visar på att deltagarna i undersökningen uppvisar en hög grad av motivation som skapas genom arbetet i sig. Det råder även en utbredd frustration som framför allt beror på arbetssituationen. Påverkan utifrån detta är både positiv och negativ på krigföringsförmågans tre delar.