Idag är krigföringens principer en vedertagen del av svensk doktrin. Så har det inte alltid varit. För ungefär ett sekel sedan tvistade militära tänkare i väst om det överhuvudtaget fanns något som kunde kallas för krigföringens principer. Det finns än idag de som hävdar att det inte finns några principer, eller att krigföring är en konst och inte en vetenskap. I Försvarsmaktens doktriner är dessa principer dock en väsentlig komponent. Detta arbete skildrar hur principerna gradvis tog sig in i Försvarsmaktens reglementen och doktriner för armén samt belyser hur de olika principerna dök upp, byttes ut och fick olika innebörd sedan de först implementerats i ett svenskt reglemente 1924.
The aim of this essay is to outline how the principles of war were implemented in Swedish army regulations and doctrines. The essay attempts to answer the following questions: What trends can be identified with regards to the importance of different principles? How have the principles been understood historically? The material used consists mainly of regulations and doctrine for the Swedish army from different parts of the 20th century. The method of the author is to analyze and compare the different regulations to come to conclusions about the importance of the principles of war in Swedish military history. The results of the essay indicate that surprise is the principle that has been a part of Swedish regulations the longest. This in turn could indicate that surprise is the principle that is the least susceptible to change in tactics and modernization.