Cyberterrorism kan ses som ett relativt nytt, komplicerat och diffust hot som uppenbarat sig till följd av en snabb IT-utveckling. För Försvarsmakten kan detta hot innebära en ny utmaning eftersom doktrinen som skall fungera som vägledning i verksamheten börjar bli inaktuell. De grundläggande förmågorna, som är en viktig del av doktrinen, ses som tankemässiga hjälpmedel för att Försvarsmakten skall kunna analysera, samordna och beskriva verksamheten. Syftet med denna uppsats är att utreda hur pass användbara de grundläggande förmågorna är som tankemässiga hjälpmedel när Försvarsmakten ställs mot ett hot som cyberterrorism. Detta görs genom en analys utifrån ett scenario där Försvarsmaktens ledningssystem utsätts för en cyberattack med ett efterföljande resonemang om tillämpningen av förmågorna. Resultatet utvisar att förmågorna är ett stort stöd i kontexten men att resonemanget kring tillämpningen kompliceras av att hotet äger rum i det virtuella rummet.
Cyber Terrorism can be seen as a relatively new, complex and diffuse threat that appeared due to rapid IT development. For the Armed Forces this threat can be a new challenge because the doctrine to serve as guidance in the work is becoming obsolete. The fundamental abilities, which are an important part of the doctrine, should be seen as thinking tools for the Armed Forces to analyze, coordinate and describe the business. The purpose of this paper is to investigate how useful the fundamental abilities are thinking as tools in the Armed Forces, against a threat like cyberterrorism. This is done through an analysis based on a scenario in which the Armed Forces command and control system is exposed to a cyber attack followed by a discussion on the application of the fundamental abilities. The result shows that the fundamental abilities are a great support in the context but that the reasoning regarding the application is complicated because the threat takes place in the virtual space.