Logo: to the web site of the Swedish Defence University

Detta är en studie över Sverige, Norge och Danmarks legala möjligheter att inrikes nyttja sin försvarsmakt för att bekämpa terrorism. De lagliga förutsättningarna skiljer sig idag mellan länderna vilket, i sin tur, innebär att ländernas möjligheter att snabbt sätta in tillräckliga resurser för att möta ett angrepp, varierar. Även angreppets karaktär är avgörande huruvida försvaret får nyttjas. Kriminalitet och ytterligheten terrorism är polisens uppgift men försvaret har möjligheter, men med varierande grad, i samtliga tre länder att stödja polisen. Preliminär lagstiftning och undantagstillstånd är inte genomförbart i alla tre länderna. Möjligheten och organisationen för att använda försvarets resurser beror dock på hur staten i fråga reglerat detta. Vad skillnaderna beror på kan dels vara historiskt beskaffat, dels bero på medvetna val. Danmark med sitt NATO-medlemskap är ett land med starkt utåtriktad säkerhetspolitik och försvaret kan nyttjas relativt obehindrat. Den andra NATO-medlemmen, Norge, har sina oljeplattformar vilka kan ses som skyddsvärda och med andra möjligheter för försvarets nyttjande. För alliansfria Sveriges del är försvarets möjlighet till nyttjande hårt reglerat i till och med grundlagen.

This study explores the legal possibilities for Sweden, Norway and Denmark to use their own armed forces to combat terrorism. At present, the legal requirements differ from country to country so therefore each country’s ability to rapidly deploy sufficient resources when faced with an attack will vary. The nature of the attack will decide whether defence may be deployed. Crime and extreme terrorism are tasked by the Police but the Ministry of Defence is encouraged to lend support to the Police in all these 3 countries. Provisional law and martial laws are not feasible in all three countries. The state’s regulations will dictate opportunity and organisation to deploy defense resources. The differences between each country can be part historical, part-conscious choice. Denmark with its NATO membership is a country with strong, lateral-thinking views on security and the Ministry of Defence can be deployed with relative ease. The other NATO member, Norway, has its oil platforms which can be seen as worthy of protection and as an opportunity for use by the Ministry of Defence. The ability to deploy is strictly regulated for Sweden.