Under det senaste 10-15 åren finns ett ökande inslag av särskilda förband och enheter för inhämtning av information och underrättelser från mänskliga källor i de insatsområden som Sverige skickar trupp till. Dessa förband kan vara av typen Field Humint Teams (FHT) eller National Intelligence Cells (NIC). Ökningen av denna typ av förband samt ökningen av det militära behovet av att agera i miljöer som präglas av kontakter med människor har skapat en ökad användning av det engelska uttrycket HUMINT (Human Intelligence) i den svenska militära vokabulären. HUMINT och Personbaserad inhämtning (PBI) är det två begrepp som i Sverige används för att beskriva inhämtningen av information och underrättelser från mänskliga källor. I Försvarsmaktens Underrättelsehandbok - Förhandsutgåva (FM UndH Fu) från 2006 används begreppet HUMINT trots sitt engelska ursprung och ingen tydlig svensk översättning är där gjord. De övriga underrättelsedisciplinerna är dock översatta till en svensk benämning. Begreppet personbaserad inhämtning nämns inte en enda gång i boken.
Inom Försvarsmakten finns det dessutom olika uppfattningar om vad som är HUMINT och PBI eller vad det inte är. Dessa två begrepp används ibland lite slarvigt och jämställs ibland med varandra.
Det övergripande syftet med denna uppsats är att pröva hypotesen att de i Sverige vedertagna begreppen HUMINT och PBI uppfattas och värderas olika av individer och organisationer. Dessutom syftar uppsatsen till att jämföra de svenska definitionerna med andra försvarsmakter, organisationer och enskilda författares tolkningar av begreppen i syfte att utröna om dessa skiljer sig åt. Avslutningsvis syftar uppsatsen till att diskutera huruvida det har någon betydelse att begreppen tolkas olika.