Thorvald Stoltenberg fick den 16 juni 2008 i uppdrag av de nordiska utrikesministrarna att ta fram förslag avseende ett närmare säkerhetspolitiskt samarbete mellan de nordiska länderna. Stoltenberg redovisade i juni 2009 förslag på hur ett närmare nordiskt samarbete bör utvecklas. Det visar sig att de nordiska länderna alla kan motivera ett fördjupat nordiskt samarbete utifrån drivkrafter enligt realismen. Norges motiv är framförallt att inom den nya säkerhetspolitiska alliansen gemensamt kunna verka för säkerhet i nordområdet. Sveriges drivkraft är främst behovet av att, i och med avskaffandet av krav på neutralitet och alliansfrihet, snarast möjligt kunna effektivisera och rationalisera kostnaderna för säkerhetspolitiska resurser. Ekonomiska och teknologiska drivkrafter motiverar Finland till ett fördjupat samarbete inom Norden. Huvudmotivet för danskt deltagande är slutligen att tillsammans inom Norden delta i internationella insatser för att skapa förutsättningar för USA som fortsatt maktcentrum i allmänhet och som maktcentrum i norra Europa i synnerhet. Det finns, oaktat vilka de realistiska motiven är, ett gemensamt intresse som samtliga nordiska stater kan förenas kring. Intresset för att, med gemensamma resurser ta ansvar för att skydda resurser och säkerhet inom Norden. Genom övervakning, beredskap och insatsförmåga kan hot med gemensamma ansträngningar hindras från att påverka Nordens säkerhet och handlingsfrihet. De bakomliggande motiven och värderingarna må skifta, men så länge de nordiska staterna är medvetna om olikheterna kan kanske de säkerhetspolitiska medlen vara det som förenar.