Logo: to the web site of the Swedish Defence University

I samband med anfallsoperationen mot Västeuropa 1940 uppnådde de tyska förbanden stora framgångar på samtliga nivåer. Operationens benämning var Fall Gelb och dess framgångar var anmärkningsvärda för att de vanns över en allians där bland annat Frankrike ingick, som vid denna tid hade en av världens absolut starkaste arméer.

Den tyska taktiken har i efterhand fascinerat militära analytiker och den exemplifierar delvis den manöverteori som svenska Försvarsmakten i dag skall tillämpa enligt doktrin.

Syftet med denna uppsats är att med utgångspunkt i den teoretiska modellen om de sex grundläggande förmågorna (skydd, underrättelse och information, verkan, ledning, uthållighet samt rörlighet) identifiera orsaker till de tyska operativa framgångarna. Analysen berör Armégrupp A:s anfall djup intill Atlantkusten via Ardennerskogarna och den befästa floden Meuse. Händelseförloppet utspelades den 10 – 20 maj 1940.

Analysen påvisar att Armégrupp A präglades av en balans mellan de olika förmågorna. Särskilt avgörande för framgångarna gentemot motståndaren var deras kombination av ledning och rörlighet.

In the assault operation against West Europe 1940 the German units achieved great success on all levels. The name of the operation was Fall Gelb, and its success is interesting because it won over a strong alliance. France was one parts and it was one of the world’s strongest armies at that time.

The purpose of this essay is to analyse the German Army group A´s assault through the Ardennerforrest, over the river Meuse to the Atlantic coast from the theoretical model of the six basic skills. The basic skills are mobility, protection, management, intelligence and information, and endurance.

The study shows that the technique the German Armygroup A used was characterised by a balance between the different basic skills, and that theirs mobility and management were the determining factors to their success.