Den här uppsatsen avhandlar ämnet gruppchefskap i morgondagens försvarsmakt samt hur väl specialistofficersutbildningen, som ligger till grund för dessa morgondagens gruppchefer, förbereder dem för kommande uppgifter. Syftet med den här uppsatsen är att lyfta och diskutera faktorer inom ämnet gruppchefer i den nya försvarsmakten för att identifiera eventuella brister i dagens gruppchefsutbildning samt lägga grund för eventuell vidare forskning inom ämnet.
De frågeställningar som jag har ställt upp för mig är:
Metoden som jag har tillämpat för att besvara dessa frågeställningar är en kvalitativ analys i två delar kopplat till en teoretisk modell. Slutsatserna av denna undersökning är följande:
Sweden has for decades been contributing UN with troops in international conflicts. But Sweden’s primary objective always been to defend nation borders. Although the primary objective might still be to protect nation borders, the missions abroad has become a bigger priority. The Swedish armed forces are going through a major change and reconstruction to meet this new priority, but is the personnel system adapted as well? One of the major changes is that Sweden is now leaving a personnel system based on conscripts, and entering a new system based on employed soldiers. But Sweden has, at least not what I could find, ever had a joint plan for educating leaders on group level. Until now. This essay tries to answer the questions: What are the joint demands on group leaders of tomorrow? And how is the education adapted to meet these required demands?