Logo: to the web site of the Swedish Defence University

How do the strategic documents of the Republic of Lithuania contribute to the efforts of its institutions and organisations to build societal resilience to threats? Although the need for overall preparedness is recognised, the division of responsibilities remains unclear and fragmented. This thesis identifies the gaps between policy and its implementation by examining the strategic documents and expert opinions. The results show that the policies are summarising, visionary and directional. This leads to a lack of clarity for the institutions or to haphazard initiatives. By explaining the relationship between policy expectations and the actual willingness of the public to contribute to the defence of the state, this study contributes to the study of warfare. It also provides theoretical and empirical data for building and strengthening societal resilience in Lithuania. Promoting active dialogue, strengthening coordination between institutions and non-governmental organisations can strengthen societal resilience and thus promote better prepared national defence.

Hur bidrar Republiken Litauens strategiska dokument till dess institutioners och organisationers ansträngningar att bygga samhällelig resiliens mot hot? Även om behovet av allmän beredskap erkänns, förblir ansvarsfördelningen oklar och fragmenterad. Denna avhandling identifierar klyftorna mellan politik och dess genomförande genom att undersöka de strategiska dokumenten och expertutlåtanden. Resultaten visar att policyn är sammanfattande, visionär och riktgivande. Detta leder till en brist på tydlighet för institutionerna eller till slumpmässiga initiativ. Genom att förklara sambandet mellan policyförväntningar och allmänhetens faktiska vilja att bidra till statens försvar, bidrar denna studie till krigsvetenskap. Den tillhandahåller också teoretiska och empiriska data för att bygga och stärka samhällelig resiliens i Litauen. Att främja aktiv dialog och stärka samordningen mellan institutioner och icke-statliga organisationer kan stärka samhällelig resiliens och därigenom främja en bättre förberedd nationellt försvar.