Kapitlet beskriver professionsetik som en omdömesförmåga som övas upp genom erfarenhet och reflektion från att utöva ett yrke. Denna förmåga bygger på yrkeskunskaper samt kännedom om det regelverk och andra sociala normer som är gränssättande respektive bjudande för en specifik verksamhet. Den militära personalens arbetsmiljö präglas ofta av stor osäkerhet, vilket skildras genom två exempel där omdömesförmågan i beslutsfattandet har en särskilt viktig funktion. Det första exemplet är knutet till uppdragstaktiken som ledningsfilosofi och det andra till yrkesrollen som ammunitionsröjare.