Syftet med denna studie är att förstå Sveriges offentliga diplomati i relation till Turkiet. Detta under en period av synnerligen speciella omständigheter som Sveriges Nato-ansökan och koranbränningar i Sverige. Den fråga som ställs i studien är således ”Hur kan Sveriges offentliga diplomati i relation till Turkiet förstås under Nato-ansökan och koranbränningar?” Material som använts är uttalanden av statsminister Kristersson, utrikesminister Billström samt från Sveriges ambassad i Ankara under perioden oktober 2022–oktober 2023. Uttalandena är hämtade från inlägg på sociala medieplattformen X, pressträffar från Regeringskansliet samt från artiklar på Regeringens officiella hemsida. Det teoretiska ramverket som applicerats är teori om diplomati och i synnerhet teori om offentlig diplomati. Metoden som använts är diskursanalys med det operationaliserande tillvägagångssättet inramning. För att leda studiens analys ställs tre operationaliserande frågeställningar vilka lyder: Hur inramar Sverige sin relation till Turkiet? Hur inramar Sverige situationen gällande koranbränningar och regeringens hantering av situationen? Hur inramar Sverige sitt arbete för att bli medlemsstat i Nato? Tidigare forskning har visat att offentlig diplomati utövas som en form av mjuk makt för att projicera en viss bild av staten utomlands, alternativt som medel för att uppnå specifika utrikespolitiska mål. Denna studie pekar på en förståelse av Sveriges offentliga diplomati i relation till Turkiet genom teori om klassisk diplomati och offentlig diplomati, som ett sätt att uppnå ett specifikt utrikespolitiskt mål, samt för att projicera en viss bild av Sverige utomlands. Resultatet och således förståelsen är av betydelse eftersom diplomati är ett fredligt medel i internationella relationer där krig och konflikt antas vilja undvikas.