Under de senaste åren har eskalerande urbanisering och väpnade konflikter i städer kommit att uppfattas som en allt viktigare global säkerhetsfråga, både bland forskare och praktiker. Samtidigt är det empiriskt välbelagt att städer alltid har formats av krig och krigföring, och krig och krigföring alltid har formats av städer. Trots detta är samtida krigsvetenskapliga och västerländska militärstrategiska diskussioner om krig, fred och säkerhet i relation till städer och det urbana ofta onyanserade och baserade på ett binärt tänkande. Syftet med den här artikeln är att genom en bred forskningsöversikt belysa och exemplifiera den ömsesidiga relationen mellan krig och städer, och därmed bidra till en fördjupad och mer nyanserad samtida diskussion om krig i och mot städer, samt till en fördjupad förståelse för stadens dubbla konstruktion och funktion som en miljö som både är konstituerad av och konstituerande för militärt våld. Dylik fördjupad förståelse är angelägen även i relation till samtida fredsforskning rörande post-konfliktstäder och urbant fredsbyggande.