Inom militära organisationer används doktriner för att vägleda beslutsfattande och planering på olika nivå. Tidigare forskning har visat att innehållet i doktrinen spelar roll för hur den ska mottas. Utöver innehållet i sig, behöver budskapen vara formulerade så att de appellerar till kulturen inom organisationen. Trots detta saknas studier på hur de tänkta användarna av doktrinen ser på dess roll och innehåll. Genom en enkätundersökning riktad till deltagare på det högre officersprogrammet på Försvarshögskolan undersöks detta och resultatet jämförs med en tidigare studie om doktrinutvecklares syn på doktrin. Den teoretiska utgångspunkten för undersökningen har varit Harald Høibacks modell av militära doktriners anatomi, med fokus på teorielementet. Resultatet visar att officerarna i undersökningen är mer positivt än negativt inställda till doktrin och att man främst ser att doktrinens roll är att ge vägledning för beslut och utgöra en ram för improvisation, snarare än att tillhandahålla fasta regler att förhålla sig till. Denna syn på doktriner delas även av såväl doktrinutvecklare, som Försvarsmaktens doktrin. Däremot är officerarna i undersökningen mer skeptiskt inställda till militär doktrin än doktrinutvecklarna som jämförts med. Resultatet indikerar vidare att den dominerande inställningen till doktrin som effektivt samordningsverktyg, tenderar att förstärkas med ökad erfarenhet.