I takt med att internet, iPhones och smartphones har kommit att bli en integrerad del av många människors vardag har även betydelsen av den digitala arenan ökat bland de våldsbejakande extremistiska miljöerna. I Sverige har det under de senaste åren genomförts ett flertal viktiga studier i relation till extremism och den digitala arenan. Det saknas emellertid studier som mer specifikt fokuserar på hur den digitala arenan kan integreras i samt stärka det förebyggande arbetet mot extremism och våldsbejakande extremism – vilket utgör denna studies fokusområde. Genom att beskriva och diskutera femton exempel på metoder som används inom en svensk samt en europeisk kontext belyser studien hur digitala verktyg potentiellt kan appliceras och integreras i det lokala och nationella förebyggande arbetet mot extremism och våldsbejakande extremism. Utöver detta beskrivs och analyseras potentiella fördelar samt utmaningar med användningen av den digitala arenan i förhållande till just förebyggande arbete, vilket även innefattar en diskussion kring olika metoder och verktygs effektivitet.
Studien påvisar bland annat att det finns oändliga möjligheter att använda sig av den digitala arenan i förhållande till förebyggande arbete, samt att integreringen av den digitala arenan är ytterst centralt för att på ett effektivt sätt kunna förebygga och motverka just extremism och våldsbejakande extremism. Detta då en stor del av extremistiska aktörers aktiviteter i dagsläget sker just online, samt då det är tydligt att online- och offlinedimensionen inte kan separeras funktionellt. Det konstateras dock att flera av de befintliga initiativ som studeras främst tenderar att existera som isolerade företeelser, snarare än att exempelvis utgöra en del av en omfattande nationell handlingsplan samt strategi i relation till det förebyggande arbetet mot extremism och våldsbejakande extremism. Trots att det alltså existerar ett flertal intressanta projekt och initiativ med potential att eventuellt kunna integreras och användas i större utsträckning är det i dagsläget både spretigt och fragmenterat – både nationellt och internationellt.
Det konstateras även att det finns goda men isolerade exempel i Sverige på hur den digitala arenan kan integreras i det förebyggande arbetet, men att det samtidigt föreligger en generell avsaknad av projekt som på ett strategiskt och holistiskt sätt använder sig av just den digitala sfären. Vidare befinner sig existerande projekt fortfarande i ett tidigt skede. Svenska myndigheter bör således generellt fundera på hur man kan integrera den digitala arenan samt etablera en mer dynamisk onlinenärvaro i sitt dagliga arbete. I dagsläget är det exempelvis väldigt få myndigheter som erbjuder möjligheten till en digital dynamisk interaktion mellan myndigheter och medborgare. I framtiden kommer det dock att vara oundvikligt med en fördjupad digitaliseringsprocess.
Studien påvisar även att ett flertal av de projekt som beskrivs har uppvisat olika former av framgångar – och att flera av dessa initiativ därmed skapar potentiell inspiration för lanseringen av liknande initiativ i Sverige. Det konstateras dock att det inte går att isolera ett eller ett fåtal verktyg som kan bedömas utgöra de mest optimala för att arbeta förebyggande online. Istället kan olika former av verktyg bidra med olika aspekter. Därför krävs det också en palett av olika initiativ – med olika funktioner och fokusområden. I vissa fall bör även dessa initiativ integreras i en omfattande handlingsplan och strategi.