Ledningen av den tekniska tjänsten i Försvarsmakten är omfattande då materiel med olika förutsättningar ska omhändertas. Den utgår från högkvarteret med styrdokument och policyer som reglerar hänvisningar, metoder och mandat. Men Försvarsmakten är en stor organisation med organisationsenheter från Revingehed i söder till Boden i norr där de lokala förutsättningarna avseende materielunderhåll kan skifta. Materielen som ska underhållas är också av skiftande karaktär där styrningarna för materielunderhållet ges av flera olika aktörer i organisationen. Styrningarna ges på olika sätt med olika tidsintervall utan en upplevd samordning där styrningar även kan vara motsägelsefulla.
Denna studie syftar till att utifrån organisationsteori undersöka vilka problemområden som finns i styrningen av den tekniska tjänsten i Försvarsmakten. Detta för att i framtiden kunna utveckla denna ledning att bli tydligare och mer förutsägbar.
Studien har identifierat både styrkor och svagheter i ledningen av teknisk tjänst. Exempel på styrkor är att central planering möjliggör ett bättre helhetsgrepp inom funktionen och Försvarsmaktens organisation har utvecklats med nya enheter för att skapa en tydligare och bättre ledning. De svagheter som har identifierats kan exemplifieras med att skiftande målsättningar i olika delar av organisationen skapar svårigheter att prioritera och kontrollera verksamheten, trots att central planering är en styrka så är det även en svaghet då den begränsar den lokala handlingsfriheten och initiativförmågan.