Vid Rysslands invadering av Ukraina förändrades den europeiska säkerhetsordningen drastiskt. Det försämrade säkerhetspolitiska läget runt Östersjön ställer nya förändrade krav på länders militära förmågor. Som en naturlig del av denna utveckling behöver småstater runt Östersjön ompröva hur man använder specialoperationer. Från att under decennier tillsammans med partners fokuserat på internationella insatser, aktualiseras nu uppgifter där nationellt försvar åter är prioriterat.
Denna undersökning studerar hur småstater i krig med en stormakt kan använda specialoperationer för att undvika förlust. I centrum för undersökningen står Fortsättningskriget som utkämpades mellan Finland och Sovjetunionen 1941–1944, där Finland frekvent använde specialoperationer i samklang med konventionella förband för att nå militära framgångar.
Undersökningen visar att finska specialoperationer låg till grund för strategiska vägval samt bidrog till konventionella förbands framgångar. Operationer på motståndarens territorium förstärkte friktioner som på olika sätt försvårade den sovjetiska krigföringen.