Ett ökat fokus på svensk försvarsförmåga under 2020-talet medför sannolikt ökade krav på inter-operabilitet såväl nationellt som internationellt, inte minst avseende ledningsfunktionen. Uppsatsens syfte är att analysera hur förutsättningarna för interoperabel ledning av gemensamma operationer ser ut i Försvarsmakten doktrinärt, samt hur de upplevs av officerare på operativ och högre taktisk nivå. Metoden är kvalitativ och består av textanalys kompletterad med semistrukturerade intervjuer. Analysen visar att de doktrinära förutsättningarna för interoperabel ledning av gemensamma operationer är relativt goda. Samtidigt visar intervjusvaren att det finns en diskrepans mellan doktrin och praktik avseende i första hand ledningssystemet som förutsättningsskapande för ledning av gemensamma operationer. De olika organisationsnivåernas uppfattning om vari problematiken ligger skiljer sig dessutom delvis åt.