Logo: to the web site of the Swedish Defence University

Inom svensk säkerhetspolitik har Ryssland varit ett säkerhetshot som har funnits på dagordningen och debatterats flitigt under de senaste decennierna. Med dagens perspektiv kan det fastslås att Sverige har agerat trögt och långsamt på Rysslands ambition att växa till stormakt igen.

Studiens syfte är att visa hur den ryska hotbilden mot Sverige kommunicerats mellan 2008–2022 i officiella dokument som har varit vägledande för att utforma svensk försvars- och säkerhetspolitik. Genom att använda Buzan et al. säkerhetiseringsteori och studera ett retrospektivt perspektiv har studien bidragit till forskning om varför somliga säkerhetshot blir säkerhetiserade medan andra inte. 

Sammanfattning av studiens resultat kan bekräfta resonemanget om att militära frågor har normaliserats på politikerområdet under perioden 2008–2022. Motviljan till säkerhetisering av Ryssland kan bero på nya vidgade säkerhetsbegrepp som cyberkrigföring, informationspåverkan, terrorism, vilka har ersatt de traditionella militära hoten. De nya bredare hoten hamnar ofta inom det civila samhället vilket utmanar det dagliga och fredstida samhället, vilket också kan leda till att ansvaret och de ekonomiska resurserna för att omhänderta dessa problem hamnat på fler civila myndigheter och inte bara försvaret. Sveriges säkerhetspolitik har genomgående under perioden haft stark koppling till den globala säkerheten, där internationell säkerhet har haft företräde framför nationell säkerhet. Studien visar att det har skett en förändrad syn på och utveckling av, Sveriges militärgeografiska område under åren 2008–2022 vilket kan ha påverkat synen på säkerhetshot inom svenskt närområde.