I de senaste årens försvars- och säkerhetspolitiska debatt har begreppet försvarsvilja fått en renässans. I samband med att Sverige återigen satsar på nationellt försvar och återuppbygger totalförsvaret har det från politiskt håll betonats att försvarsviljan i befolkningen ska stärkas. Men vad menas egentligen med begreppet? Och varför är försvarsviljan viktig? Dessa frågor är inte nya, utan har utretts grundligt inom det psykologiska försvaret ända från 1952 fram till 1990-talet. Trots omfattande försök att enas om en entydig definition av begreppet försvarsvilja har så aldrig skett. Empirin i denna studie pekar på att det inte är något större problem då det ändå verkar finnas en utbredd intuitiv förförståelse för vad som menas.
Denna förförståelse grundar sig i att det finns gemensamma föreställningar och sätt att tänka. Normer och värderingar påverkar vårt sätt att tänka. För att förklara de bakomliggande faktorer som bidrar till försvarsvilja syftar denna studie till att förstå begreppet försvarsvilja ur ett institutionellt perspektiv. Då samhället har genomgått stora förändringar sedan kalla krigets dagar skulle man kunna anta att man förstår begreppet annorlunda i dagens kontext.
Försvarsvilja kan förstås som en känsla. Denna känsla bygger på insikt om att det finns något som är värt att försvara, nämligen vår demokrati och sätt att leva. Insikten måste också finnas om att detta kan vara hotat. När invånarna i samhället känner en delaktighet och inkludering i samhället skapas också incitament att vilja försvara det man värdesätter från det som hotar.