Begreppet uppdragstaktik omtalas ständigt med lovord efter de preussiska och tyska framgångarna tidigare i historien för att sedan bli etablerade i doktrinpublikationer. Denna artikel undersöker implementeringen av uppdragstaktiken i Sverige och USA med betoning på högre officersnivån utifrån olika försvarsgrenar. Resultaten visar hur avsaknaden av en djupare kulturell applikation är den gemensamma röda tråden. Något som betonas ytterligare via två amerikanska fallstudier, trots flera tidsåldrar emellan tyder båda på hur dysfunktionell kultur omöjliggör uppkomsten av uppdragstaktik. Artikeln avslutas med ett perspektiv från hemvärnet och slutligen den amerikanska rymdstyrkans förutsättningar för uppdragstaktik i en värld som alltmer präglas av teknikutveckling och gråzonsproblematik.