Logo: to the web site of the Swedish Defence University

I takt med en ökande individualism i samhället ställs nya krav på dagens organisationer, där medbestämmande och personlig utveckling önskas från medarbetare. Det kan dock innebära en paradox för militära organisationer när deras kärna så tydligt grundar sig i kollektivistiska värden och en anda av laget före jaget. Samtidigt finns höga förväntningar på militär personal att kunna påverka sig själva att agera och pusha sig igenom utmanande uppgifter, vilket är särskilt påtagligt i extrema miljöer som internationella insatser. Den här studien har undersökt om självledarskap är ett verktyg som militär personal använt för att kunna prestera under sina insatser. Trots att studier visat på positiva effekter av självledarskap i påfrestande förhållanden, har få studier undersökt huruvida det kan vara effektfullt i militära kontexter. Det kan samtidigt visa på att självledarskap inte nått militära organisationer än. Därmed har studien även undersökt synen på självledarskap hos Försvarsmaktens personal. Genom att ha intervjuat sex militärer som genomfört sin insats i Mali har studien kunnat visa på att flera strategier av självledarskap används i extrema miljöer. Den avvikelse som kunde urskiljas var att självmålsättning och självbelöning inte är lika synligt som övriga. Det kan delvis förklaras utifrån kollektivistiska värderingar där personalen redan motiveras av och känner stor tillhörighet till organisatoriska mål, men även att extrema miljöer medför hög arbetsbelastning och lite utrymme för återhämtning.