Dagens effektbaserade linjära metoder som används av Nato och Sverige med flera för att planera, leda och genomföra militära operationer förutsätter en förutsägbar kausalitet i händelseförloppen. Krigets inneboende ovisshet och komplexitet gör att skarpa situationer sällan lever upp till dessa förutsättningar och kritiker ifrågasätter planeringens betydelse i praktiken. Teorin flexecution erbjuder en lösning som påstås kunna hantera komplexa situationer på ett mer framgångsrikt sätt då skiljelinjerna mellan planering och genomförande suddas ut och genomförandet genomsyras av aktivitet. Syftet med studien är att öka förståelsen för teorin genom att i en teoriprövande flerfallstudie pröva dess förklaringskraft på skillnaderna i utgångarna mellan Operation MI under Slaget vid Midway och Operation Corporate under Falklandskriget.
Resultatet visar att britternas arbetssätt och framgångar i Operation Corporate styrker teorins stipulerade genomförandemetodik, men teorin kan inte enskilt förklara japanernas förlust under Operation MI. En möjlig förklaring är svårigheten att avfärda alternativa förklaringsfaktorer i det japanska fallet samt de olika grader av komplexitet som rådde under operationerna. Flexecution- teorin är inte framtagen för de mycket komplexa förhållanden som rådde under Operation MI.