Under kriget i Nagorno-Karabach år 2020 nyttjades drönare på ett för omvärldenuppseendeväckande sätt. Drönare uppfattas ha spelat en stor roll när Azerbajdzjan besegradeArmenien i kriget vilket får drönare att framstå som ett lättillgängligt och billigt alternativ till dedyra och komplicerade bemannade stridsflygplanen.Denna fallstudie nyttjar Douhets och Papes luftmaktsteorier för att skapa vetenskapligt grundadkunskap om nyttjandet av drönare i kriget i Nagorno-Karabach 2020. Genom att betrakta kriget urdessa två teoretikers perspektiv utreds hur drönare användes och på vilket sätt de bidrog med militärnytta. Syftet är att bidra till en mer välinformerad debatt om drönares plats i modern krigföring. Genom analys ur Douhets perspektiv framkommer att drönares fria rörlighet i tre dimensioner har varit till stor fördel för dess brukare. Genom att nyttja denna egenskap lyckades Azerbajdzjan inledningsvis skapa luftöverlägsenhet över krigsområdet och sedan bekämpa armeniska mål både ianslutning till fronten och bakom densamma på ett till synes avgörande sätt. Dock framkommer att kriget avgjordes av flera vapenslag i samverkan, inte enskilt av drönare. Genom analys ur Papes perspektiv framkommer att de azerbajdzjanska drönarna har nått stor effektnär de nyttjats som direkt understöd till marktrupper genom dess effektiva anfall mot försvararensförband och dess nära bakomvarande stödfunktioner. Genom att på detta sätt förneka Armenien möjligheten att effektivt försvara sig användes de azerbajdzjanska drönarna enligt Papes nekandestrategi. I analysen framkommer ett flertal faktorer som är specifika för kriget i Nagorno-Karabach 2020 somverkat till drönarnas fördel. Om dessa faktorer varit annorlunda hade drönarnas effektivitet troligen minskat.