Internationella samarbeten ökar och utgör en viktig del i genomförandet av militära operationer. Samtidigt har operationsmiljön blivit alltmer komplex till följd av globalisering och teknisk utveckling, vilket öppnat för nya angreppsmetoder och krigföringskoncept där gränsen mellan krig och fred suddas ut. Den tekniska utvecklingen leder också till snabbare beslutsprocesser och ökad mängd information. Verktyget beslutsfattare har för att skapa förståelse för operationsmiljön och potentiella och faktiska motståndare är underrättelsetjänsten. Inom ramen för gemensamma militära operationer kommer således underrättelsetjänsten samarbeta med andra nationers underrättelsetjänster. Militärt samarbete bygger på interoperabilitet. Interoperabilitet omhändertar såväl sociala som tekniska förutsättningar för samarbete, en del av detta är den doktrinära interoperabiliteten. Syftet med denna studie är, med bakgrund av ovanstående, att utifrån interoperabilitetsteori beskriva hur de doktrinära förutsättningarna ser ut för underrättelsesamarbete inom ramen för militära operationer mellan Sverige och potentiella partners. Resultatet visar på att det till del råder olika syn på underrättelsetjänsten på ett övergripande plan men att den doktrinära överensstämmelsen avseende uppgifter och metoder är god samt att identifierade skillnader är hanterbara. Det finns dock potential till förbättringar vilket utmynnat i ett antal rekommendationer.