En nationell säkerhetsstrategi handlar ytterst om hur den politiska ledningen inriktar, utvecklar och utnyttjar olika former av maktmedel för att uppnå landets övergripande säkerhetspolitiska intressen. I boken presenteras en sammanhållen analys av de olika säkerhetsstrategier som Sverige tillämpat efter förlusten av Finland 1809. Bland dessa strategier återfinns olika former av neutralitetspolitik, allianser med andra småstater och stormakter samt strategier syftande till kollektiv säkerhet. De svenska vägvalen analyseras och förklaras med hjälp av ett analysramverk som förenar forskning om strategi och internationell politik med ett särskilt fokus på småstaters speciella utmaningar. Boken avslutas med en analys av 2000-talets försvarssamarbeten och säkerhetspolitiska vägval. Denna kompletterade upplaga innehåller en vidareutveckling av bokens teoretiska ramverk och en nyskriven jämförelse mellan svensk försvars- och säkerhetspolitik under 2000-talets första och andra decennium. Övriga delar av boken har uppdaterats med hänsyn till det utvecklade analysramverket och händelser efter första upplagans utgivning. Boken vänder sig främst till universitetsstuderande, men den avser också att lämna ett bidrag till forskning och debatt om svensk säkerhetspolitik.