This article will investigate the implementation of strategic communication at the lower segment of the military hierarchy in counter-insurgency (COIN) operations. It focuses primarily on the experiences of communicating strategically at the tactical level in manoeuvre forces, using Sweden in Afghanistan as a case study. Findings reveal that the tactical level often distances itself from the communicator tasks, arguing that this belongs to other units or personnel. However, the tactical level also pinpoints the vital role they play in shaping attitudes and beliefs in the area of operations. The results thus indicate a type of cognitive split in the perception of the communicator role among the manoeuvre forces. Furthermore, the study reveals several obstacles in effectively executing strategic communication in the military domain. The most prominent areas are contradictions in messages due to force-protection measures and lack of synchronization.
Denna artikel undersöker implementeringen av strategisk kommunikation på de lägre nivåerna av den militära organisationen (den taktiska nivån). Den strategiska kommunikationen på den taktiska nivån är ett underutforskat område då existerande forskning fokuserar på den strategisk nivå och på de strategiska narrativen. Det fall som studeras här är den svenska insatsen i Afghanistan 2012–2013. Resultaten visar att befälhavare på alla nivåer kan vara kommunikatörer. Resultaten visar även att en kognitiv splittring existerar när det gäller uppfattningen av kommunikatörens roll. Å ena sidan anser sig de flesta inom manöverförbanden inte ha en viktig roll att spela när det gäller att sända meddelanden. Samtidigt visar studien på en acceptans hos samma personer att de själva har en betydande effekt på värderingar och attityder hos den lokala befolkningen. Trots detta synliggör resultaten att man på den taktiska nivån ofta distanserar sig från kommunikatörens uppgifter och menar att dessa uppgifter är andra enheter eller personals ansvar. Studien visar även på flera svårigheter som hindrar genomförandet av den strategiska kommunikationen på ett effektivt sätt. De mest framträdande områdena är motsägelser i meddelanden på grund av skyddsåtgärder för de egna enheterna (force protection) och brist på synkronisering.