När militära beslutsfattare väljer hur och till vad underrättelser ska användas görs detta i samverkan med underrättelseföreträdare. Med metod- och handböcker som stöd, görs det med utgångspunkt i vad som kan sammanfattas som militär rationalitet. Erfarenheter från det vardagliga livet i stabsarbete tyder på att det finns fler påverkande delar som döljs i det för givet tagna. Med utgångspunkt i svenska militära beslutsfattares upplevelser av att använda underrättelser och den sociala interaktion som omfattar inriktning och delgivning, undersöks i denna studie hur vi kan förstå beslutsfattarnas användande av underrättelser. Studien syftar till att skapa specifik förståelse för svenska militära beslutsfattares användning av underrättelser.
Studiens resultat visar såväl på likheter, som olikheter med de mer omskrivna politiska beslutsfattarna. Handböckernas förenklande bilder med pilar som stöd till inriktning och delgivning sätts i perspektiv. Resultatet tyder på att större vikt måste läggas på den personliga interaktionen och relationen mellan militära beslutsfattare och underrättelseföreträdare. Det mest framträdande i relationen är behovet av förtroende. Ett förtroende som grundas i så väl grupparbete som i individuell interaktion. Underrättelsernas användande påverkas även av de militära beslutsfattarnas upplevda relevans, vilket bygger på underrättelseföreträdarens förmåga att anpassa underrättelsernas presentation och sätta dessa i beslutsfattarens kontext.Förståelse för den individuelle beslutsfattaren, med avseende på så väl kunskap som personliga preferenser blir därför avgörande.