Rörlighet är en eftersträvansvärd krigföringsprincip och ingår såväl i markstridens grundelement som i de grundläggande förmågorna. Därmed kan det konstateras att rörlighet är en betydelsefull faktor för att erhålla en hög krigföringsförmåga. Men ingen forskning har återfunnits på ett sammanställt teoretiskt ramverk omfattande vilka faktorer som förklarar framgångsrik rörlighet för markförband i en konventionell mellan-statlig konflikt. Denna studies syfte har som ambition att utveckla ett förklarande teoretiskt ramverk för både teoretisk och praktisk nytta. Militärteori, tidigare forskning och författarens reflexiva tänkande underbygger en hypotes som bryts ner till delhypoteser och vars tillämplighet undersöks i Israels andra motoffensiv 1973 och tyska XIX. Pansarkårens anfall vid Sedan 1940. De eftersökta förklaringsfaktorerna utgör studiens oberoende variabler som skall förklara den beroende variabeln rörlighet.
Undersökningens resultat är att ett orsakssamband mellan faktorerna förberedelser, rörlighetsstöd, förbandens förmåga och organisation samt skyddsförmåga har återfunnits. Faktorerna och deras underliggande beståndsdelar kan inte rangordnas och interagerar. Vid nyttjandet av det sammanställda ramverket krävs insikt/förståelse om ramverkets alla ingående delar och deras interagerande. Undersökningens resultat har därmed lagt grunden för vidare undersökningar.