Logo: to the web site of the Swedish Defence University

The aim of the present study is to explain what where the driving forces behind the development of antisubmarine warfare skill on Swedish sea operational helicopters during the time 1980-92. The study is done by using two different perspective, based on Graham Allison scientific explanation models found in his book Essence of Decision. In the study the perspectives are named “rational actor” and “governmental politics”. The purpose is to investigate if respective model can explain the development of antisubmarine warfare skill on Swedish helicopters during the previously mentioned timeframe.

The result of the study is that by using the rational actor perspective the development of anti submarine warfare can be explained in a large extent. The study proves that there were a well-defined threat and that consensus was that this threat would be met i.e. with anti submarine warfare resources. It cannot be demonstrated that the helicopter and the development of its anti submarine warfare capability was the single most suitable option. By using the model governmental politics, the development is not significantly explained because no internal differences of large extent have been demonstrated. The model contributes rather to illuminate the actors and factors that shaped their actions. If the models are used as complement to each other a wider perspective of what has happened is shown, but the explanation is not strengthened.

Syftet med uppsatsen är att studera de drivkrafter som låg bakom utvecklingen av den svenska ubåtsjaktförmågan på sjöoperativ helikopter under tidsperioden 1980-92. Studien genomförs med hjälp av två perspektiv vilka är baserade på Graham Allisons samhällsvetenskapliga modeller, och dennes bok Essence of Decision. I arbetet benämns perspektiven rationell aktörsmodell respektive maktspelsmodell. Ambitionen är att undersöka om respektive modell kan förklara utvecklingen av ubåtsjaktförmågan på sjöoperativ helikopter under nämnda period.

Resultatet av studien är att med hjälp av den rationella aktörsmodellen kan bakomliggande drivkrafter till utvecklingen av ubåtsjaktförmågan i stor utsträckning påvisas. Studien påvisar att det fanns ett väl definierat hot samt att enighet rådde att detta hot skulle bemötas, d.v.s. med ubåtsjaktresurser. Dock kan inte påvisas att helikopter och utvecklingen av dess ubåtsjaktförmåga var det enskilt lämpligaste alternativet. Med hjälp av maktspelsmodellen kan orsakerna till utvecklingen inte nämnvärt förklaras eftersom inget maktspel av större omfattning har påvisats. Den senare modellen bidrar snarare till att belysa aktörer och faktorer som formade deras agerande. Nyttjar man modellerna som komplement till varandra ges en bredare bild av skeendet men förklaringen av bakomliggande faktorer stärks inte.