Studien syftar till att utifrån en fallstudie bestående av två fall: Aktuellt läge och Möjligt framtida läge, identifiera den potentiella nyttan med ett helikopterburet varmluftstält på den främre nivån inom helikopter under vinterförhållanden. Studien förväntas bidra till praktiken genom att redovisa en arbetsmetod som stödjer Försvarsmaktens och Helikopterflottiljens operativa förmåga. Grunden inom flygunderhållstjänstens uppgifter och syfte är att leverera luftvärdiga helikoptrar. Den allmängiltiga vetenskapen är att vid låga temperaturer förändras de fysikaliska, kemiska och molekylära förhållandena i material. Detta innebär att tekniken får begräsningar, vilket därmed påverkar tillgängligheten. Författaren använder G. A. Pryor teorimodell för att definierar begreppet tillgänglighet – den tidpunkt ett objekt kan utföra sin primära funktion. Författaren kommer i denna studie se till TPM (tiden det tar för förebyggande underhåll), TCM (tiden det tar för korrigerande underhåll) och TALDT (den logistiska tidsaspekten). Författaren anser att Helikopterflottiljen idag (2018) ej är anpassad för vinterförhållanden. Detta beror på materialbrister och liten erfarenhet från basering i fält med den nya helikopterparken – vilket resulterat i liten tillgång till fastställda rutiner och beteenden. Studien påvisar att anskaffning av ett helikopterburet varmluftstält i praktiken skulle kunna stödja Helikopterflottiljen och utveckla förmågan till att bemöta och avhjälpa en del av de friktioner som föreligger Helikopterflottiljen idag. På så sett kan den taktiska tillgängligheten öka. Vad som talar för anskaffning på bredd av studiens valda metod (helikopterburet varmluftstält) är den faktiska ekonomiska kostnaden för implementering. Vi får inte glömma att utvecklingen inom Försvarsmakten bara kan ske i den takt som ekonomin medger.