En viktig uppgift som den operativa nivån har är att samordna försvarsgrenarna så resurseffektivt som möjligt. Överraskande blir det då att krigföringsprincipen samordning är så förhållandevis outforskad. Denna teoriutvecklade studie har som ansats att genom en hypotetisk-deduktiv metod skapa en användbar hypotes som strävar efter att förklara vad som underlättar samordningen mellan försvarsgrenarna. Hypotesen bygger på framgångsfaktorer avseende gränser och dess nyttjande mellan försvarsgrenarna. Dessa hypotetiskt framtagna framgångsfaktorer grundas i militärteorin och utgör delhypoteser i hypotesen. Den empiriska undersökningen är en hypotesprövande enfallsstudie av operation Husky. Hypotesprövningen syftar till att stärka eller förkasta delar eller hela den hypotetiska framtagna teorin.
Resultatet från hypotesprövningen visar på ett behov dock i olika grad av samtliga framtagna delhypoteser. På grund av det begränsade omfånget undersöks inte förtroendet mellan försvarsgrenarna som delhypotes vid analysen. Trots detta uppkommer under analysen att det kan utgöra en grundförutsättning för att underlätta samordningen. Den preliminära och omarbetade hypotes som grundats av undersökningens slutsatser lyder:
Samordningen mellan försvarsgrenarna grundas i ömsesidigt förtroende och underlättas om det tilldelade rummet ger möjlighet att sprida och manövrera med försvarsgrenen, ledningens förmåga att dynamiskt anpassa gränserna samt att gränsers placering är präglad av enkelhet.