Texten diskuterar den omorganisation som skedde i den kejserliga tyska armén inför våroffensiverna 1918. Detta görs utifrån primärkällor i det tyska landsarkivet i Karlsruhe, som inte tidigare använts. Såväl det snabba systemet för att tillvarata de senaste erfarenheterna från fronten diskuteras, som upplägget för att bokstavligen utbilda och omorganisera arméenheterna i skyttegravarna. Hanteringen av erfarenheter belyses genom en rapport som dels innehöll viktiga slutsatser, dels hanterades mycket snabbt från slaget i fråga, till de väpnade styrkornas befälhavares (Eric von Ludendorff) förord och vidare ned i tryckt form vid förband på Västfronten. Det andra exemplet visar på den snabba men ad hoc liknande process som vidtog vid omorganisationen av arméenheter till stormtruppstaktik. Förutsättningarna för att detta kan göras berörs i inledningen och anknyter till några faktorer såsom institutionell tillit och utbildning i det tyska civila samhället som underlättade det som sedan skedde i armén. Perspektivet brygger från det allmänna i Tyskland till specifika dagorders vid Västfronten. Det senare går inte att komma åt annat än genom att använda de dokument som producerades för användande i den välfungerande byråkratiska hanteringen vid fronten.