Skogsbranden i Västmanland sommaren 2014 ledde till en omfattande räddningsinsats och blev den största samverkansinsatsen på svensk mark sedan det nuvarande krisberedskapssystemet infördes. Syftet med rapporten är att, utifrån ett krisberedskapsperspektiv, dra lärdomar och ta tillvara erfarenheter från händelsen genom en systematisk undersökning. Utvärderingen är skriven av Försvarshögskolan/Crismart på uppdrag av Sala kommun, genom Länsstyrelsen i Västmanlands län. Utvärderingen har främst baserats på skriftlig och muntlig information från Sala kommun som har erhållits genom processledning, intervjuer och dokumentanalys. Huvudfrågan har varit hur kommunen kan lära och utvecklas av händelsen och utvärderingen ger exempel på inom vilka områden kommunen bör utveckla sin verksamhet samt inom vilka områden det finns goda exempel på beslutsfattande och agerande.
Skogsbranden i Västmanland startade den 31 juli 2014. Sala kommuns vice ordförande i kommunstyrelsen uppmärksammade branden på sociala medier och tillsammans med kommunen fattades ett beslut om att löpande kontakt skulle ske med räddningsledaren från Sala-Hebys Räddningstjänst. I takt med att skogsbrandens spridning började kommunen betrakta branden som en extraordinär händelse. Ett informellt beslut fattades om att aktivera Sala kommuns krisledningsnämnd i samråd med räddningsledaren. Sala kommun beslutade även att öppna ett kontaktcenter dit oroliga medborgare kunde ringa samt ett kriscenter för drabbade kommuninvånare. Åtgärderna var början på Sala kommuns inblandning i den största (räddnings)insatsen i Sverige i moden tid.
Det finns några områden där Sala kommun kan lära och utvecklas av skogsbranden. Tillvägagångsätt för hur krisledningsnämnden ska aktiveras är något som Sala kommun kan dra lärdomar om. Krisledningsnämndens aktiverandes via ett informellt beslut tillsammans med kommunchefen och räddningsledaren då kommunen ansåg att branden hade kapacitet att hota kommunal verksamhet och befolkning. Ett beslut om att aktivera krisledningsnämnden bör istället ske i samråd med övriga representanter från krisledningsnämnden i syfte att erhålla ett formellt stöd för de beslut som nämnden fattar.
Erfarenheter från skogsbranden vittnar om att kommunens psyko-sociala verksamhet bör förtydligas om liknande händelser skulle inträffa. Representanter från kommunens psyko-social verksamhetsgrupp fick ett nästintill övermäktigt operativt ansvar under skogsbranden något som tärde på gruppens arbetskapacitet. Flera representanter som arbetade i gruppen var även inte utbildade för att hantera de arbetsuppgifter som gruppen ansvarade för. En viktig lärdom för kommunen är således att förtydliga gruppens ansvarsområden och klargöra inom kommunen om gruppen ska ha den operativa rollen som den hade under skogsbranden.
En ytterligare lärdom är den personalla resursbristen som kan uppstå vid en extraordinär händelse. Sala kommuns växel var hårt belastad vilket var en stor påfrestning för kommunikatörerna. Uthållighetsaspekten är en viktig faktor under svåra påfrestningar på en mindre kommun. För att minska sårbarheten bör kommunen se över sina personella resurser för att kunna möta allmänhetens informationsbehov.