Skogsbranden i Västmanland sommaren 2014 ledde till en omfattande räddningsinsats och blev den största samverkansinsatsen på svensk mark sedan det nuvarande krisberedskapssystemet infördes. Syftet med rapporten är att, utifrån ett krisberedskapsperspektiv, dra lärdomar och ta tillvara erfarenheter från händelsen genom en systematisk undersökning. Utvärderingen är skriven av Försvarshögskolan/Crismart på uppdrag av Fagersta kommun, genom Länsstyrelsen i Västmanlands län. Utvärderingen har främst baserats på skriftlig och muntlig information från Fagersta kommun som har erhållits genom processledning, intervjuer och dokumentanalys. Huvudfrågan har varit hur kommunen kan lära och utvecklas av händelsen och utvärderingen ger exempel på inom vilka områden kommunen bör utveckla sin verksamhet samt inom vilka områden det finns goda exempel på beslutsfattande och agerande.
Skogsbranden bröt ut i Västmanland den 31 augusti 2014. Vid det initiala utbrottet ansåg Fagersta att det inte fanns något övergripande hot mot kommunen då skogsbranden ansågs vara begränsad till närliggande kommuner. Fagersta såg emellertid att skogsbranden var en allvarlig händelse men inga större åtgärder vidtogs under de första dagarna. Fagersta kommuns krisledningsgrupp aktiverades den 4 augusti 2014 i samband med att områdena Ängelsberg och Västervåla evakuerades. Evakueringen skedde skyndsamt och kommunen var oförberedd på händelseutvecklingen. Fagersta valde att inte aktivera krisledningsnämnden trots att kommunen ansåg att händelsen var extraordinär. Att krisledningsnämnden inte aktiverades berodde främst på att ordinarie förvaltningsstrukturer ansågs vara tillräckliga för att hantera situationen.
Det finns några områden där Fagersta kommun kan lära och utvecklas av skogsbranden. Kunskaper avseende hur en evakuering bör genomföras saknades i kommunen. Fagersta bör därav dra lärdomar från händelsen för att sedan kunna integrera dessa i den kommunala beredskapsverksamheten. Lärdomarna bör främst innefatta registreringsförfarande och samverkan med räddningstjänst under en evakuering. En evakuering sker oftast snabbt något som skogsbranden vittnar om. Rutiner bör, i ljuset av detta, utvecklas för att snabbt kunna aktivera de krisberedskapsfunktioner som finns i kommunen.
Under en händelse som skogsbranden finns det en informationsskyldighet gentemot kommuninvånarna. Fagersta kommun bör, med erfarenheter från skogsbranden, utveckla rutiner för hur kontakt ska etableras med drabbade samt hur kommunen ska kommunicera med kommuninvånarna. Dessa åtgärder grundas på det informationsmöte som kommunen anordnade vilket ledde till ett missnöje hos kommuninvånarna. Missnöjet föranleddes av att kommunens information ansågs som otillräcklig