Hur kan svenska försvarsmakten bekräfta eller förkasta sina doktriners manöverteoretiska bas utan praktiska erfarenheter? Det vill säga finns det en skillnad mellan praktiska erfarenheter och teori som gör manöverteorin mer eller mindre relevant som teoretisk grund? Sveriges krigföringsförmågas konceptuella del är beroende av praktiska erfarenheter för att utveckla idéer i doktriner kring hur Sverige skall kunna bedriva krigföring. Flera länder har praktiska erfarenheter av både övningar och skapar operationer än vad Sverige har. USA är ett sådant land med många praktiska erfarenheter efter flera år av genomföranden av skarpa operationer.
Syftet med uppsatsen är att belysa och undersöka hur manöverteorin framställs utifrån begreppen rörelse och flexibilitet samt uppdragstaktik och decentraliserad ledning i amerikanska doktriner och erfarenhetsdokument av operativ leding. Studien har genomförts som en fallstudie av USA med US Joint Chiefs of Staff som analysenhet. Utifrån manöverteori har doktriner och erfarenhetsdokument utgivna av US Joint Chiefs of Staff analyserats.
Ett resultat av studien är en identifierad spårbarhet mellan doktriner och erfarenheter avseende de manöverteoretiska begreppen rörelse och flexibilitet samt uppdragstatik och decentraliserad leding. Detta kan användas för att problematisera och diskutera hur vida den manöverteoretiska grunden som våra doktriner villar på är relevanta ur ett svensk Försvarsmakts perspektiv.