Rapporten presenterar en studie med syftet att identifiera industriella effekter av samarbeten som är direkt relaterade till export av försvarsmateriel. Fyra stora exportaffärer av försvarsmateriel från Sverige har studerats. De fyra fallen är Saabs export av Gripen till Sydafrika, Kockums export av ubåtar till Australien, Kockums export av ubåtar till Singapore samt Hägglunds export av CV90 till Nederländerna.
Studien visar att: varje köparland skapar unika krav och upplägg för genomförandet av militär offset; köparländerna vill t.ex. utnyttja offset till att skapa arbetstillfällen och att öka den inhemska försvarsindustrins konkurrenskraft; den största delen av produktutvecklingen sker hos det säljande företaget; en stor del av produktionen sker i Sverige.
Slutsatser för företagsnivå är framför allt att långsiktiga industriella åtaganden skapas i och med att affärerna ofta varar cirka tio år. Efter leveransens slut finns inget entydigt mönster om fortsättningsaffärer. Slutsatser för policynivå är bl.a. att försvarsmaterielexport av komplexa system innebär:
– vidareutveckling av kompetens inom försvarsindustrin i Sverige;
– att exportsamarbeten inte leder till att kompetens flyttas från försvarsföretag i Sverige;
– att köparlandet förväntar sig att det säljande företagets utvecklingsförmåga långsiktigt finns kvar.