Den här uppsatsen söker svar på i vilken utsträckning som marina stridskrafter kan bidra till att avskräcka en irreguljär motståndare. Genom det bristfälliga forskningsläget på detta område gör uppsatsen en ansats till att skapa ett analysverktyg på taktisk nivå inom den marina kontexten och dess roll i avskräckning mot en irreguljär motståndare. Under det kalla kriget, men även efteråt, har många teoretiker försökt sig på att beskriva och förstå avskräckningens komplexitet med olika teorier. Även om historien inte alltid belönar detta som en framgångsrik metod för att påverka en motståndare med, är det ändå när det lyckas en väsenskilt mycket bättre och humanare metod än krig. Ur teorierna kring avskräckning har ett antal framgångsfaktorer identifierats. Dessa har sedan behandlats i den marina arenan och mot en irreguljär motståndare på taktisk nivå. Uppsatsen finner att det inte är avskräckningen som metod som skiljer utan motståndaren och dennes karaktär, syften och viljor. Den irreguljära motståndaren har visat sig svår att avskräcka främst på grund av att det är svårt att kommunicera de hot man vill projicera då han sällan uppträder som en enskild antagonist utan snarare flera.