Finland och Sverige har mycket gemensamt – historiskt, kulturellt och geografiskt till exempel. Ändå finns påtagliga skillnader mellan hur problematiseringen av säkerhetspolitiken yttrar sig i de båda länderna. I denna uppsats analyseras den säkerhetspolitiska retoriken med Carol Lee Bacchis socialkonstruktivistiska metod för politisk analys. Analysen sker utifrån två teoretiska perspektiv, liberalism och realism, och hur dessa ser på staten, internationellt samarbete och säkerhetsbegreppet.
Genom att analysera hur de båda ländernas nuvarande politiska ledning skriver om säkerhetspolitik identifieras vilket huvudsakligt perspektiv på internationella relationer som ligger till grund för doktrin och säkerhetspolitiska överväganden. Därmed skapas förutsättningar att förstå och kanske även förutse de båda ländernas agerande i det internationella systemet.
Analysen visar att båda länderna är på väg bort från den småstatsrealism som präglade dem under kalla kriget men att särskilt Finland fortfarande har tydliga kopplingar till realismen när det kommer till problematisering av säkerhetsbegreppet och synen på staten.
De största skillnaderna när det gäller nationell försvarsförmåga går att spåra till olika tolkningar av rysk vilja och förmåga att påverka länderna med hårda maktmedel.
Sverige ser att nationella intressen bäst tillvaratas tillsammans med andra genom EU. Globalisering och gemensam säkerhet går före den nationella försvarsförmågan. Även Finlands retorik är övervägande pro-europeisk men det finns fortfarande en tydlig fokus på nationella finska intressen.