Nya hot gör sig ständigt påtagliga där asymmetriska inslag blir alltmer förekommande. Luftmakt finns idag som ett kraftfullt maktmedel i de allra flesta stater men det finns få luftmaktsteorier ämnade för kvantitativt underlägsna stater. Luftmaktsteorier är relevanta för staters luftmaktsstrategier då teorier skänker svar till varför vi utbildas och tränas på ett visst sätt. The Underdog´s model, en luftmaktsteori gällande asymmetrisk luftmakt, påvisar teoretiskt hur kvantitativt underlägsna stater kan öka sina chanser mot en överlägsen motståndare genom att använda sina resurser på bästa sätt.
Syftet med denna studie är att teoripröva ”The Underdog´s model” och undersöka dess validitet. Genom att pröva denna luftmaktsteori utifrån två fall, Sexdagarskriget 1967 och Gulfkriget 1990–1991, kan även ny kunskap om asymmetriska luftmaktskonflikter skapas. Fallen studeras utifrån ett luftmaktsperspektiv.
Studiens resultat visar på att chanserna för en stat kan öka om teorins sex faktorer uppfylls och den underlägsna staten presterar bättre än sin motståndare, teorins validitet bedöms som stor. Däremot kan inte analysen med säkerhet säga om det finns andra aspekter som kan vara avgörande för en stats framgång som inte analyseras under teorins framträdande faktorer.