Helikoptern gör det möjligt för markstridskrafter att nyttja den hinderfria luftdomänen för att snabbt flytta sig till fördelaktiga positioner på slagfältet. Möjligheten till luftmanöver tillför en viktig förmåga till krigföringen på marken samtidigt som helikopterresurserna är ändliga och har många användningsområden utöver luftlandsättningsoperationer. Vad krävs för att genomföra en luftmanöver effektivt och vad är gränssättande?
Syftet med studien är att undersöka vilka faktorer som påverkar hur effektivt transporthelikopterkomponenten tillsammans med markstridskomponenten kan genomföra luftmanöver. Undersökningen är en teoriprövande fallstudie där Derek Salmis Air Mobility-teoris förklaringskraft prövas på två fall av helikopterluftlandsättningsoperationer, 1:a Kavalleridivisionen i Ia Drang 1965 och 101:a Luftburna Divisionen under Gulfkriget 1991. Salmis Air Mobility-teori är från 2020 och har ett i grunden logistiskt perspektiv och transportflygsoperationer i fokus vilket gör den intressant att pröva på fenomenet luftmanöver med helikopter.
Resultatet visar att Air Mobility-teorins principer har god förklaringskraft på genomförandet av luftmanöver med helikopter. Men helikopterluftlandsättningsoperationsperspektivet, med närheten till direkt fientlig påverkan på marken, gör att teorin inte helt har riktigt full räckvidd. Utfallet av striden på marken har stor betydelse för genomförandet och kan inte separeras från transportrörelsen i luften.